Dagen började sämst

Jaha dagen börjar med att J försover sig och vaknar av min förtidigt ställda klocka. Visst var väl det bra på ett sätt men jag fick vakna ofrivilligt och gå upp och släcka efter honom när han skyndade iväg. Plus att jag inte orkade köra någon styrka utan sov vidare och klev upp lite lagom för att göra frukost:

Havregrynsgröt med blåbär och mjölk

Två rågmackor med ost, skinka och gurka

Sedan skyndade jag mig iväg för att hinna me banan, för jag har lyckats blivit sen fast jag var ute i god tid. Jag får springa och vet att jag måste lubba om banan är i tid. Men framför mig går en brud som ja fattar oxå ska ner till banan men hon går ganska sakta och jag tänker då, jo men den är säkert sen. ACK SÅ FEL hon/jag hade och jag börjar tokkuta för jag vill ju inte komma försent till praktiken, och jag hinner nästan fram, men den åker och vad händer - jo, jag ramlar lite snyggt rakt fram och slår knät en aning, men de värsta är att bruden inte ansträngde sig så det var bara jag som lyckades se ut som ett fån...suck. Vet inte riktigt vad jag ska göra för osmart som jag är har ja inte lagt in nr till VC:n på telefonen så ja kan inte ringa och säga att jag blir sen. Beslutar mig sedan föra att börja gå eftersom de kommer dröja 10 min innan nästa kommer så jag kan lika bra gå till nästa hållplats. Ja kommer med nästa tåg och skyndar mig till praktiken, vart inte allt för sen, skönt!

Dags för hembesök och jag har fått 6 egna små gamlingar som ska ha medicin och diverse annat smått och gott. Det går fint hela vägen fram tills den sista som har ramlat och slagit sig. Jag får ringa efter ambulanstransport och ssk i telefonen är grymt otrevlig och får mig att känna mig sämst i hela världen. Kan knappt hålla gråten tillbaka när jag pratar med min handledare - för jag börjar med största sannorlikhet gråta när jag blir förbannad, kan vara en felkoppling i hjärnan, har läst det någonstans...men inte blir jag klokare eller slutar böla när jag är arg -av att veta det.

Som man kan känna av är jag inte på ett strålande humör idag utan kan nog klassas som en surig bitch. Vill inte riktigt inse vad det handlar om, men jag vet själv varför jag är aggig idag.

Jag är arg på mig själv för att jag inte har någon som helst självdiciplin!

Fast jag märker att vara sur på mig själv är något som biter på mig...och jag kanske inte är ett hopplöst fall, som det känns just nu.

Rapport!

Ville bara informera samtliga om att jag och min bäste skrivar partner fick VG på vår C-uppsats!

Hemma!

Shit va längesen det känns som jag kikade in här...och det är det ju oxå :P Över en månad!

Det var sjukt härligt att komma hem efter en strulig hemresa. Det började med att flyget var 4 timmar försenat och vi missade då vårat anslutande plan från London. Vi kom även jättesent fram till London och ingen var där för att hjälpa oss till hotellet som vi skulle få sova på. Vi irrade runt på flygplatsen och tiden gick, men till slut hamnade vi på hotellet och det blev tjaft med taxisnubbarna och pengar och sen var det snack om lovad frukost som vi inte skulle hinna få eftersom vi skulle iväg igen tidigt på morgonen. Så totalt kanske vi sov två timmar på det där sabla hotellet och det var ju klart inte värt det. Jag hade hellre sovit på flygplatsen eftersom vi hade få ett antal fler timmar att sova då. Men nej, dum som jag var hängde jag på de andra som var fast beslutna att utnyttja hotellet. Visst var vi alla inte inne på den banan, mest A. Men men hem till Sverige kom vi och det blev flygbuss från Arlanda. Hem med tunnelbana och banan, ganska konstig känsla.

Jag trodde att jag skulle få kasta mig i sängen efter en dusch och sova tills J kom hem från jobbet med ICKE. Mitt gull hade tagit ledigt och väntade där hemma med rosor och lagad mat och vin. Snacka om att jag blev överraskad och GLAD. Det var en helt sjuk känsla att komma hem till honom, alla känslor var typ utanpå mig och det var helt underbart att känna så mycket kärlek :) Blev helt klart bästa dagen på längeeee!