Titta uppåt!

Idag har det vart full rulle. Först öppna förskolan med 3/4 av mammagruppen. Härligt att träffa alla små gosiga barn och snälla föräldrar, jag trivs så bra på öppnis. Det blir lite nytt i vardagen, både för mig och för Inez. Hon blir riktigt stimulerad där. Det märks mot slutet när hon oftast somnar av utmattning och sen sover länge när ja och A går på promenad med de små. Det har blivit lite av en rutin eller va man ska kalla det. Vi ses vid Ica och promenerar upp till öppnis, sen efter öppnis har vi promenerat i flera timmar och bara prata massor. Det är skönt att ventilerar lite eller bara lyssna och ge lite råd om det behövs.
Idag vart det även lite handlande på Ica innan vi kasta oss hem och packa upp. För att sen bege oss in till stan och träffa lite gamla kurskamrater. Inez hade lite tur och fick träffa farfar som var uppe och hälsade på J. De hängde lite medan jag packade om och slängde i mig lite snabb fika. Hann inte med någon lunch men det blev kaffe, macka och rulltårta på öppnis.

Vi möttes upp på Vapiano vid kungsbron och käkade riktigt god pasta. Jag hade inte ätit på något vapiano innan så det var bara att konstatera att dit vill jag gå fler gånger. Allt var så smidigt och bra ställe för att käka och dricka gott samtidigt som det var okej att ha med de små. Både Mari och Linnea hade med sina småttingar :) Vi vart sju stycken, vilket var bättre än vad vi lyckats sätts sedan vi tog examen förra sommaren. Jag insåg att man verkligen saknar studentlivet och alla kompisar runt omkring. Kanske inte själva pluggandet men allt häng med sköna människor.

Inez kom på att man kan titta upp idag och var så himla sött resten av kvällen, slängde med huvudet som värsta primadonnan :)

Annars är fötterna bästa kompisarna just nu, är inte en socka som är torr efter att hon legat och snuttat på fossingarna.

Körde fotbollsträning andra gången efter förlossningen igår. Var ingen hit tyvärr :( Fick väldigt ont i fogarna och jag tror att konstgräset var alldeles för påfrestande för mina höfter och ländrygg. Mycket tråkigt! Kan säker ligga nått i att jag har joggat en del på asfalt sista tiden och ganska intensivt förra veckan...hm....inge bra!

Jag får helt enkelt försöka komma igång men mer styrketräning! Lyssna nu på dig själv Emilie, BÖRJA TRÄNA STYRKA! Det tar så emot eftersom jag är så svag...suck!

Nu blir det sängen, over and out.

Ingen vidare dag!

Idag vart nog inget som jag tänkt mig. Jag vaknar helt slut och kommer inte upp ur sängen, det är ju så mysigt med min lilla tjej snusandes bredvid mig. Jag sliter mig iaf upp och hoppas på att dagen ska kännas bättre. Inez är härlig, leker och pratar. I lördags började hon göra smackaljud, så himla gulligt. Det låter som hon försöker härma våra pussljud. Hon har hitta fötterna oxå, ligger och gnager på dom hela tiden. Hon vickar lite från mage till rygg men har inte kommit på hur hon gör. Hon kommer inte runt åt andra hållet än men med en liten putt kommer hon runt. Hon har börjat skratta ljudligt och det är så gulligt så man dör! Det är tur att hon finns så tillvaron bor lite ljusare. Det är lite tufft när j jobbar så mycket, det sliter så mycket på honom och då i sin tur på oss. Förhoppningsvis blir det bättre snart. Orkar inte tänka mer på den här dagen så nu går vi vidare och blickar mot morgondagen som kommer bli toppen!

Ut i regndiset!

Var duktig och kom ut på en morgonlöpning. Blev 5,66 km på ca 31 min kändes väldigt skönt. Det flöt på bra och jag trodde att ja sprang mycket saktare. Det så skönt att komma ut på morgonen för då vet man under dagen att man har varit effektiv och behöver inte känna att det blir jobbigt fram åt kvällen när det inte bara är blött utan mörkt oxå och man bara vill mysa i soffan med härliga familjen. Så skön känsla i kroppen nu när ja sitter nyduschad i soffan med kaffekoppen i handen och tittar på Inez som busar i morbror s famn. <3

Pizza och paket

Härlig torsdag med löpning och chill hos mor och far. M kom och drog ut mig regnet. Sprang ca 5 km i hyfsad fart. Inez var inne med j och päronen. Var väldigt seg i bena efter springturen i onsdags, drog 6,5 km då fast i ganska lugnt tempo.

Mamsen tvingade praktiskt taget oss att boka en utlandsresa med dom i dec. Så nu har vi preliminär bokat en resa till Fuerteventura:)

Igår var det bad på centralbadet först bebisbad med lillhjärtat, sen 1 km simning i hyfsad fart. Ganska slut i kroppen idag.

Hjälper svärmor att flytta men det är mest j som jobbar. Han är ju lite mer skillad än en annan. Nu har de korka upp rödvinet och kollar hockey. Själv skulle ja vilja komma ut på en promenad, fast

det är så ruskigt väder :( blir nog lite mys i soffan istället!

På väg mot Sandby

Sitter i bilen på väg mot Sandby. Andra helgen i rad som de bär ut i skogen. Den här helgen blir de till att hjälpa svärmor att flytta och kanske hinna med att umgås med så många som möjligt. Inez sötfisen snarkar i kapp med skakningarna i bilen:)

Motionerat!

Jag är ganska nöjd med mig förra veckans motionerande. Jag lyckades komma ut i spåret 3 gånger! En gång med vagn och 2 gånger UTAN! Helt otroligt skönt att få ge sig ut i spåret och bara kunna koncentrera sig på sig själv och inte behöva styra vagnen. Det vart en 3km med vagn, en 5km utan och en 3km utan. De gångerna utan vagn överraskade jag mig själv med fina tider. Plus att om det inte vore för bäckenbottens klenhet skulle jag kunnat trycka på ännu mer. Så det är bara till att knipa och knipa och knipa som gäller. 

Idag vart det vilodag med en lunch nere i centrum med L och lilla I. Mysigt att träffa dem, I har blivit så stor och han är ju så grymt söt :) Tänk när han och Inez kan leka om några månader :)
 J har blivit förkyld och jag hoppas inte att jag eller Inez blir smittade, vore inte kul nu när jag äntligen har kommit igång med löpningen. Jag har även tappat 2kg under postgravidvikten, det gillar vi skarpt!

Lillsnuttan har gått och blivit 3 månader och 4 dagar idag, stora tjejen. I morgon blir det mammagrupp och vi får se om det är fler än tre som kommer den här gången och om det två andra kommer tillbaka. Kan ju hoppas att det kommer några sköna och trevliga mammor som man kan börja hänga med. Alla mina kompisar bor ju så långt bort känns det som. Men jag träffade på två som jag spelat fotboll med idag och dem ska jag försöka komma iväg och promenera lite med. Annars så saknar jag fotbollen mycket och allra mest lagkompisarna.

Peace out....

Mamma Emilie

Då var det kanske dags att skriva lite igen då.

Mycket har hänt sen sist jag var in här och skrev en liten truddelutt. Magen var stor och mysig, tror att det är i vecka 39. Inez bestämde sig för att komma ut 2 dagar innan BF och gissa om jag är tacksam. 

Vilken väntan det är på slutet. Jag skojar inte! Jag försökte en hel del gamla skrönor för att det skulle sätta lite fart och hon skulle komma ut. Men jag tror inte något av det funkade.

Här har hon kommit är cirka veckan, efter ett par dagar på sjukhuset, igångsättning och sedan en speedad sluttamp. Den 30 maj kl 17:39 kom prinsessan. Lagom tung 3770g och 52cm lång. Så otrolig kvinnokroppen är. Det var skönt att den grejade allt så bra bara så där av sig själv på ren instinkt. Man kände sig inte allt för kaxig efter det var klar, men väldigt lycklig. Johannes var toppen, även fast han efteråt berättat att det var en väldig bergochdalbana för känslorna.

Pluttan blir ju snart 3 månader och jag rensade ur en hel del "små" kläder idag. Känns konstigt hur tiden går så fort och hon redan blivit så stor att hon väx ur alla 50:or, det flesta 56:orna och någon 62:a!!
Hon fick första dosen vaccin i dag och det var lite jobbigt, jag var ganska nervös för att jag skulle bli ledsen för att hon skulle bli så ledsen men det gick över förväntan. Första sprutan gick superbra, hon reagera inte ens, men den andra var tydligen värre och sved en del sa BM, vilket visade sig vara sant för så ledsen har jag aldrig sett henne.
Illröd i ansiktet och jätteledsen, men hon lugnade sig ganska snabbt.

 

 

 

 

Här har hon blivit lite större, ca 2 månader.

 

Det är inte bara guld och gröna skogar att ha blivit mamma. Det är så mycket som förändras i ens liv. För att inte tala om att vara gravid. Det var påfrestande för mitt psyke. 
Det är lite tabu att säga att man inte tycker om att vara gravid, men jag har kommit fram till att jag mesta dels tyckte att det var jobbigt. Visst att det fanns många mysiga stunder med sparkar och rörelse. Men illamående, halsbränna, ständigt kissnödig, ont i fogarna, känslomässigt labil, klumpig och otymplig hör mer till det jobbiga med att bära sitt barn. Det där med att helt tappa formen, känna sig som en flodhäst och inte kunna sätta på sina strumpor och skor var inget jag kunde se som charmigt. Däremot skulle jag lugnt göra det igen för resultatet - ett nytt litet liv är helt otroligt!

Jag har svårt att acceptera alla förändringar som ett barn betyder. Mest det förändringar som involverar min kropp. Min träning som inte har existerat sen jag var i 5 mån. Nu när kroppen blivit lite mer sig själv, förutom att det är totalt otränad är det mycket svårt med motivationen. Jag har inga kilon som behöver försvinna, jag började på 65kg gick upp till 77kg som mest och efter en vecka var jag nere på 65kg igen. Men det är ju det där med muskler, ork och bäckenbotten muskulatur som stör mig och typ hånskrattar åt mig när jag gjort några försök till att träna. Jag har försökt vara duktigt med knipövningar och har knipit helt ok fram tills för ca 3 veckor sen. Då gick jag lite på grund i mig själv. Det finns ingen motivation...vart f har den tagit vägen. Jag vill så gärna komma i gång men nej hjärnan är inte där än och jag slits mellan att vilja komma i form och säga att det är ok att inte träna än för att jag ska njuta av att amma och inte tänka så mycket på vad jag äter. Men det är inte det jag vill och Inez mår ju inte bättre av en otränad bullmamma med degmage som sitter bitter i soffan för att hon inte kan ta sig för nåt. Detta vet jag med ändå....så sitter jag där. Har periodvis använt bloggen som terapi och för att finna motivation så nu har jag dammat av den och hoppas på att den ska ge mig lite styrka...för det behövs!


Håll tummarna!